※蝴蝶の空间※

Idag på jobbet flöt allt på som smort tills jag skulle skära bröden jag just bakat. Efter bara några brödskivor slant jag med kniven och skärde rakt in i fingret. Chockat sprang jag till chefen med massa papper runt handen och sa att jag behövde plåster. Jag vågade knappt titta, det var nog mycket för mig med blodet som rann ner för handen. Chefen fick agera doktor och inspektera såret medan jag bara satt och tittade bort och var rädd. Allt var lungt och jag trodde jag kunde hantera det, men efter en stund kom världens yrsel, jag blev kritvit i ansiktet och kallsvettades, huvudet dunkade, alla ljud blev dova, det svartnade för ögonen och jag skönk ner i stolen halvdöd medan chefen sprang och hämtade massa juice och annat att dricka.

Efter några långa minuter blev det långsamt bättre men han insiterade att skicka mig till vårdcentralen för omplåstring, vilket faktsikt var onödigt när såret inte var så himla djupt som det såg ut med allt blod.

Jag har alltid varit rädd för blod men visste inte att jag var en sån som blev illamående av det när det väl kom till kritan... Jag har nog aldrig skadat mig allvarligare än små skärsår etc, så jag har inte kunnat veta. Ung och oerfaren av livet, men idag blev jag allt lite äldre och visare!

Iförrgår kväll när jag klev av bussen tittade jag upp på himlen lite snabbt. Stjärnorna syntes tydligt och månen lyste klart, en molnfri natt. Sen slutade jag andas några sekunder när jag upptäckte det gröna ljuset på himlen... Jag stannade tvärt och stod och gapade. Jag kan inte minnas att jag sett norrsken på flera, flera år, och jag har glömt hur fasanfullt vackert det är! Det rör på sig, skiftar form och nyans! Jag fick i mig en stor dos av lycka den kvällen och kände att jag innerligt älskade Norrland. För det gör jag.

Svängig låt - "Ko över Sarek" av Norrlåtar: http://www.youtube.com/watch?v=LfOItJFcttU

http://v.youku.com/v_show/id_XMzA5NDg1ODY0.html 
 

是否还记得童年阳光里 Kommer du fortfarande ihåg i barndomens solljus,
那一朵蝴蝶花  den där fjärilsblomman?
它在你头上美丽的盛开 Den blommade vackert i ditt hår
洋溢着天真无瑕  och lyste med oskyldig felfrihet
慢慢地长大曾有的心情 Växte långsamt upp och känslorna som fanns förut
不知不觉变化  förändrades utan att märkas
痴守的初恋永恒的誓言 Den naiva första kärleken och det eviga löftet
经不起风吹雨打  kunde inte stå ut med alla svårigheter

岁月的流逝蝴蝶已飞走 Tiderna flyter förbi, fjärilen har redan flygit iväg,
是否还记着它  kommer du fortfarande ihåg den?
如今的善变美丽的谎言 Nutidens oförutsägelse, vackra lögner,
谁都得学会长大  alla borde lära sig att växa upp
早已经习惯一个人难过 Lärde mig tidigt att vara ensam
情爱纷乱复杂  och att känslor är komplicerade
想忘记过去却总又想起 Vill glömma det förflutna men kommer alltid att tänka på
曾经的无怨无悔  hur lätt allt var förrut

谁能够保证心不变  Vem kan skydda hjärtat från förändringar
看得清沧海桑田  och se hur tiden ändrar på hela världen
别哭着别哭着对我说 Gråt inte, gråt inte och säg till mig
没有不老的红颜  att det inte finns någon ung skönhet
谁学会不轻意流泪  Vem har lärt sig att inte gråta
笑谈着沧海桑田  och skratta åt hur tiden ändrar på hela världen
别叹息别叹息对我说 Sucka inte, sucka inte och säg till mig
没有不老的红颜  att det inte finns någon ung skönhet

En sak i matväg som jag saknar nästan mest från Kina är mjölkté (奶茶). På engelska kallas det för Bubble Tea eller Pearl Milk Tea, på grund av de "bollar" som drycken innehåller.

Jag var besatt, och det hjälper ju inte att det finns stånd som säljer mjölkté i varenda gatuhörn! Jag hade dock mitt favoritställe - ståndet bredvid Internetcafét vid Södra Porten. Det var en jättesnäll tant och farbror som hade stället och deras mjölkté var godast i Guangzhou (enligt den självutnämnda mjölkté-experten Kiwi som f*n köpt mjölkté i varenda j*vla stadsdel!) . På sommaren serverade de iskallt mjölkté och på vintern varmt. Det var billigt (i förhållande till andra mjölkté-stånd) och de snålade ej med bollarna!

Jag brukade planera när jag skulle köpa mjölkté, ungefär så här lät det i mitt huvud då:
"Ooooh! När jag slutar lektionen och ätit i kantinen så ska jag sen trippa bort till mjölkté-ståndet och köpa vaaaarmt mjölkté!  Å sen ska jag gå hem och sitta i mitt rum och bara njuuuuuta medan jag gör läxorna, och så kommer jag vara sååååå happy!  Vad ska jag ta för smak? Ska jag va lite happy-crazy å ta med smak, typ vanilj? Mwiimwii." 

Jag älskar mjölkté så mycket att jag skulle kunna ge ut en hel poesibok tillängnad det!



Mitt livsprojekt är nu att lära mig laga det, men bollar får man nog inte tag på i denna del av jordklotet...

Det finns absolut ingen gräns för hur många gånger jag kan titta på denna video:

http://v.youku.com/v_show/id_XMzA5OTA5NDEy.html

Den sätter livet i disco!

Klippet är från 80-tals Hongkong-filmen "Happy Ghost I". Finns fem "Happy Ghost"-filmer och är man en kantones i hjärtat bör man känna till dem och sett åtminstone en av dem. Jag tror jag sett de tre första för länge sen, och inom en snar framtid ska jag viga tid åt att se fyran, för i den filmen är BEYOND med! Livet behöver mer charmiga färgglada filmer med okomplicerad handling.

Ännu mer örongodis: 雨蝶 [Regnfjäril] av 李翊君 [Li YiJun].

http://v.youku.com/v_show/id_XMTY2NzEwODMy.html

爱到心破碎也别去怪谁  kärleken krossade mitt hjärta, men jag skyller inte på någon
只因为相遇太美   det är bara för att det första mötet var så vackert
就算流干泪伤到底心成灰也无所谓 det spelar ingen roll även om tårarna gör ont och hjärtat blivit grått
我破茧成蝶愿和你双飞  jag blev till en fjäril från puppan, vill flyga med dig
最怕你会一去不回   är mest rädd att du ger dig av och inte kommer tillbaka
虽然爱过我给过我想过我就是安慰 även om jag älskat, gett och saknat är jag fortfarande lugn

我向你飞雨温柔地坠  jag flyger mot dig, regnet faller mjukt
像你的拥抱把我包围  liknar din kram som håller om mig
我向你飞多远都不累  jag flyger mot dig, jag blir inte trött hur långt det än är
虽然旅途中有过痛和泪  även om det finns smärta och tårar under resans gång
我向你追风温柔地吹  jag söker efter dig, vinden blåser mjukt
只要你无怨我也无悔  bara du inte klandrar mig har jag heller ingen ånger
爱是那么美我心陶醉被爱的感觉 kärlek är så vackert att mitt hjärta är förlorat i känslorna

En novell som jag skrev för några månader sen och ännu inte visat för nån.

※ HUNDEN UNDER FOTEN ※

Min lillebror Gustav var egentligen ingen som hatade djur. Han tyckte om att kela med katter, så länge de inte klöste eller kissade på honom. Ändå var det han som blev knivstucken. Jag trodde först att det var någon olycka skapad av honom själv, att han halkat i köket med en köttkniv, som i en skräckkomediflm, för jag vet hur klumpig han är och hur illa han behandlar en kniv när han hjälper mig i köket. Han var heller aldrig någon som hamnade i bråk. Han höll sig alltid undan och på så sätt gled han obemärkt fram utan konflikter. Lillebror kunde inte bli knivhuggen.

Men det började med att han kom hem en dag efter skolan med bandage runt underarmen och skrek nåt om grannens hund som anfallit honom igen och denna gång bitit honom.

I dörren bredvid bodde en kille och två tjejer, samt en stor hund. Alla tre verkade vara i 22-årsåldern och de hälsade aldrig på mig när vi sågs. De brukade ha fester mitt i veckan och folk som spydde från balkongen, de pratade högt men spelade nästan aldrig musik. Gustav brukade lyssna vad de pratade om på balkongen, och hörde en gång om hur de pratade illa om ”den blonda tjejen bredvid och hennes flickklänningar”.

Jag har hatat dem sedan dess och brukar alltid blänga på dem där de går i sina trasiga slampiga kläder och djurvänner-pins. Mest av allt hatade jag hunden, som både skällde på mig och Gustav utan anledning.

Gustav drömde om att döda den, men det hade inte varit likt honom. Han suckade om hur omanlig han var som var så rädd för blod – hundblod till och med! Allt på grund av den där hunden, som skrämde livet av honom varje vecka och gjorde honom rädd för varje hund i stan.

”Jag borde hyra någon att göra det åt mig” skrattade han i köksbordet. Jag rufsade till honom i håret.

”Din lille fegbajshög! Klart det är du som ska göra det. Du och hunden, öga mot öga, en gång för alla!”

”Men har du sett dens tänder? Fan livsfarliga! Den har varit nära att bita mig flera gånger!”

Det hände en onsdag. Det 70 kilo tunga monstret rusade mot honom och välte omkull en 40 kilo liten lillebror.

”Och så är det högerarmen för fan!” skrek han, skakig av ilska.

”Men ska du inte anmäla dem då, hunden borde skjutas!” sa jag.

Han anmälde dem inte. De hade redan anmält honom. När hunden hade kommit mot honom hade han sparkat till den i självförsvar.

”Jävla fucking djurplågare!!! Detta ska du få betala för!” skrek de gång på gång med full hals och lämnade honom med blödande arm vid cykelvägen.

Det gick en vecka utan att något hände. Lillebror dolde den skadade armen under tröjärmen för mamma och pappa, och han slutade även med sitt hatprat om hunden. Han låg bara tyst på sitt rum och tittade i taket.

När mamma ringde och sa att Gustav låg på akuten och vårdades för svåra knivskador förstod jag inte allvaret förrän jag satt på bussen mot sjukhuset. Akuten. Det kunde inte bara vara en liten skärskada i fingret.

”Du skulle sett hunden... den tog ingen skada alls... jag hade på mig pappas arbetskängor... men den stod upp ändå... till och med starkare än innan... och jag kunde inte sparka iväg den tvärs över rummet som jag drömt om... inte ens en centimeter flyttade den på sig... den bara stod där morrandes, spark efter spark... och sen stod hon med råttfärgade dreads där med kniven...”

Finns det nån låt som fått dig att gråta innan du ens lyssnat klart den för första gången?

Såg idag ett klipp från det kinesiska TV-programmet 中国达人秀 [China's got talent] där 乌达木 [Wu DaMu] sjöng låten 梦中的额吉 [Mor i mina drömmar].

http://www.youtube.com/watch?v=7qwHZeQGHuk&feature=related

Denna lilla mongoliska prins är bara 12 år och kommer från Hulunbuirs grässlätter i Inre Mongoliet. Båda hans föräldrar är i himmlen (båda döda i trafikolyckor) och denna låt sjunger han alltid i saknaden av sin mamma. I programmet säger han att hans dröm är att uppfinna ett bläck, och när man droppar en liten droppe av bläcken på marken så förvandlas allt till grönt gräs.
Precis som programledarna säger så liknar han en prins, som kommer till en plats full av sorg och bitterhet, och när han sjunger så förvandlas allt grått till vackert grönt gräs precis som i hans dröm, och alla blir lyckliga.
Även om man inte förstår vad han sjunger så vävs man in i hans sång och förs till en vacker plats långt borta... SÅ rörd blev jag av sången!

Sånna här kinesiska TV-program är så lätta att förstå btw för de pratar så himla tydligt och har en perfekt rikskinesiska! Förstår typ allt vad de säger.

Älskar Mongoliets grässlätter! Jag får lust att vara en häst och springa ut i oändligheten. Eller om att vara en häst är för mycket begärt så iaf rida på en häst...

梦醒时分 [I stunden du vaknar] är en låt från 1988 av taiwanesiska sångerskan 陈淑桦[Chen Shuhua]. Många artister har dock gjort covers på den, bla 伍佰[Wu Bai], 迪克牛仔[Dick and Cowboy], 王菲[Wang Fei] och 卓依婷[Timi Zhou]. 迪克牛仔 version var den första jag hörde och den jag tycker mest om.

http://www.youtube.com/watch?v=RUcLQgj9yRM&feature=related


你说你爱了不该爱的人 du sa att du älskat någon du inte borde älskat
你的心中满是伤痕  så ditt hjärta är fullt av ärr
你说你犯了不该犯的错 du sa att du gjort fel du inte borde gjort
心中满是悔恨  så hjärtat är fullt av ånger
你说你尝尽了生活的苦 du sa att du utstått livets svårigheter
找不到可以相信的人 och inte hittar någon att lita på
你说你感到万分沮丧 du sa att du kännt djup depression
甚至开始怀疑人生  och har även börjat tvivla på mänskligheten

早知道伤心总是难免的 visste tidigt att sorg är oundvikligt
你又何苦一往情深  varför bry sig igen att fästa sig vid något
因为爱情总是难舍难分 eftersom kärlek alltid är svårt att slitas från
何必在意那一点点温存 varför bry sig om den lilla lilla värmen
要知道伤心总是难免的 borde veta att sorg är oundvikligt
在每一个梦醒时分  varje gång du vaknat
有些事情你现在不必问 det finns saker du inte behöver fråga
有些人你永远不必等 det finns människor du aldrig behöver vänta på